allmänning
(svenska)
Etimologie
Din allmän („general”) + -ing.
Pronunție
- AFI: /ˈalːmɛnˌnɪŋ/
Substantiv
| Declinarea substantivului allmänning | ||||
| c. | Singular | Plural | ||
| Nehotărât | Hotărât | Nehotărât | Hotărât | |
| Nominativ | allmänning | allmänningen | allmänningar | allmänningarna |
| Genitiv | allmännings | allmänningens | allmänningars | allmänningarnas |
- (mai ales ist.) proprietate în comun
- De flesta allmänningar i Västeuropa blev redan på medeltiden privat egendom.
- (ieșit din uz) țărănime
Sinonime
- 2: menighet
Cuvinte compuse
- allmänningsskog
- allmänningsstyrelse
- allmänningsstämma
- byallmänning
- häradsallmänning
- landsallmänning
- länsallmänning
- sockenallmänning