dimmig
(svenska)
Etimologie
Pronunție
- AFI: /ˌdɪˈmɪɡ/
Adjectiv
dimmig (comp. dimmigare, sup. dimmigast)
- (metro.) încețoșat
- Det enformiga landskapet med hårt klimat och dimmig eller disig luft.
- (fig.) încețoșat, împăienjenit
- Han hade druckit hela kvällen och kände sig nu ganska dimmig i skallen, minst sagt omtöcknad.
- (fig.) neclar, neprecis
- Mitt dimmiga och oklara liv gör det svårt att skriva mina memoarer.
Sinonime
- 1: (metro.) dimhöljd, disig, mistig, töckenhöljd
- 2: groggy, omtöcknad, onykter
- 3: diffus, dunkel, luddig, suddig