blåkråka
(svenska)
Etimologie
Compus din blå („albastru”) + kråka („cioară”).
Pronunție
- AFI: /bloːˈkroːka/
Substantiv
| Declinarea substantivului blåkråka | ||||
| c. | Singular | Plural | ||
| Nehotărât | Hotărât | Nehotărât | Hotărât | |
| Nominativ | blåkråka | blåkråkan | blåkråkor | blåkråkorna |
| Genitiv | blåkråkas | blåkråkans | blåkråkors | blåkråkornas |
- (ornit.) dumbrăveancă
Cuvinte compuse
- azurblåkråka
- fläckblåkråka
- gräddhuvad blåkråka
- gulnäbbad blåkråka
- indisk blåkråka
- lilabröstad blåkråka
- mindre blåkråka
- rödnäbbad blåkråka
- savannblåkråka
- sulawesiblåkråka
- vimpelblåkråka, spatelstjärtad blåkråka